Guldets väg

Från Gransjölandet med timmer till Bollstabruk

Created on Thursday, 13 September 2012 Last Updated on Friday, 13 June 2014
Written by Bengt G Jacobsson
User Rating:  / 0

Klockan är 5 på måndagmorgon, samma dag som älgjakten börjar i Jämtland och med en lätt skak­ning snurrar den stora Scaniamotorn igång. Bakom ratten i den 22 meter långa timmertradaren sitter Staffan Mattson och kontrollerar in­strumenten. Själv sitter jag på sätet bredvid och ser hur lam­porna slocknar en efter en, hur mätarna intar sina förväntade platser, hör motorljudet mins­ka och bli mjukare. Nu ska bara färdskrivaren och kommunikationsradion ställas in. Vi ska köra två lass idag säger Staffan, massaved till Bensjötermi­nalen och talltimmer till Bolsta­bruk, båda ska hämtas på Gransjö­landsskogen. Vi åker mot Ragunda och vidare mot Håsjö, Västanede, och Västerövsjö, sedan Fugelstavägen rakt in i sko­gen till Gransjölandet.

Read more: Från Gransjölandet med timmer till Bollstabruk

Flottningens vedermödor

Created on Saturday, 01 January 2011 Last Updated on Saturday, 15 September 2012
Written by Bengt G Jacobsson
User Rating:  / 0

Från Lars Hambergs “En bok om Stugun” är följande berättelse hämtad. Den 80-årige Edvin Olsson berättade i Stugukrönikan 1969 om den forna flottningens strapatser:

Vid mitten av förra seklet hade med stora uppoffringar en såg byggts vid Mörtån och vid ett tillfälle skulle ett stort parti plank (9 x 12 tum kärnfur i 18 fots längder) flottas till köpare vid kusten. Virket bands och bommades in, men stora bekymmer uppstod redan på Gesundsjön. Det började storma och vinden blåste åt fel håll. Karlarna fick överge timmerskutan och plank och bommar seglade i väg på vågorna. Det var förenat med mycket hårt arbete att samla ihop virket, vilket sedan släpptes utför Krångedeforsen. Bindningen gick dock sönder och plankorna fastnade längs stränderna och på uppstickande stenar. Man hade nu arbetat i sitt anletes svett i sju dagar.  Hela äventyret slutade långt senare och när de uttröttade karlarna väl kom till kusten kunde de räkna samman endast 23 tolfter av de ursprungliga hundra som de haft med sig från början. (1 tolft = 23 kubikfot. 1 kubikmeter = 38.21 kubikfot svenskt mått. 1 kubikmeter = 35.32 kubikfot engelskt mått). Virket var skadat och uppnaggat av båtshakar och stenar. Saluvärdet blev därför inte det förväntade. Flottarna fick gå tillbaka till Stugun, dit de återvände hungriga och skäggiga. För skogsägarna följde en stor förlust som sedermera ledde till oenighet om den nybyggda sågen, vilken fick förfalla. Under det första världskriget uppköptes resterna som skrot av en skrothandlare.

Denna bistra saga berättar vältaligt om hur svårt stugubönderna hade att avyttra sitt virke och förklarar de till synes överdådiga projekt som övervägdes för att åstadkomma en bättre tingens ordning. Någon reda med denna vitala fråga blev det egentligen inte, förrän flottningen fick reglerade former genom det den 23 juni 1855 bildade lndals Älvs Flottnings Compagni. Numera går som bekant allt virke komfortabelt på lastbil och när man ser de enorma virkeslassen virvla förbi i höga farter, undrar man en smula över hur Anders Nilsson och hans kumpaner skulle ha reagerat för denna syn. De var beredda att på sitt sätt riskera eller offra naturen. Nu gör vi detsamma, om ock på ett farligare och mera ödesdigert sätt. Kanske ligger en sanning i Sven Ekströms uttalande i krönikan år 1970, då han promt fastslog: "Att flottningen i lndalsälven nu är nedlagd är enligt min uppfattning mycket beklagligt. Det är ej ett framåtskridande utan ett stort steg tillbaka, inte bara för berörda bygder utan för hela nationalekonomin.

Vem vet - den pågående debatten om tillståndet i den svenska naturen till sist kommer att ge honom rätt. Det finns flera vittnesbörd om de problem som förr var förknippade med flottningen. Den tidigare nämnde biskopen i Göteborg, Göran Wallin berättar i sin journal om "den stora forsen i Fors socken l milh från Ragunda". Han finner forsen förskräcklig, men lämnar en intressant, skoglig notis: Nedanför fallet är så djupt att när de i landshövding Strikers tid har nedsläppt mastträn tre, fyra, fem hopbundna, hava de varit nere i djupet en fjärdedels timma, kommit upp avbrutna och ganska få hela.